Top

2016 – jag tänker ta dig med storm!

På julafton landade jag och Göran Boll på en stökig flygplats i Mumbai, på väg till en forskningskonferens på världens äldsta Yogaforskningsinstitut. Väl där kände jag efter hur alla händelser, både privat och yrkesmässigt, satt sig i min kropp i form av en enorm trötthet.

De första dagarna gick jag mellan ayurvedabehandlingar och min stenhårda 70 cm säng där jag kunde sova upp till 15 timmar per dygn. Göran fick komma till mitt rum väcka liv i mig när det var dags för mat, tre varma mål om dagen, precis som ayurvedan ordinerar oss högintensiva vata typer.

Jag trodde för ett ögonblick att jag aldrig skulle hinna komma i form till mina utbildningsstarter då jag väl kommit i kontakt med mitt akuta behov av vila. Samtidigt började jag göra ett dagligt yogapass som jag tyckte var rysligt långt, men kände gjorde mig gott.

Tre dagar senare anlända 1000 personer från hela världen till Kaivalyadhama, för att under fyra dagar prata ihop sig om yoga i utbildningssystemet. En av mina arbetsuppgifter under konferensen var att sitta och bedöma forskningspresentationer.

Där fick jag i ett nötskal uppleva hur arbetsprocesser och mentalitet skilde sig mellan Sverige och Indien. Vissa föreläsare drog över tiden och ignorerade min meddomares signaler, några personer i publiken började argumentera högljutt med varandra mitt i frågestunden. Som åskådare av detta skådespel lärde jag mig en hel del.

Jag förstod hur vansinnigt höga krav vi svenskar ställer på oss själva, våra prestationer och varandra i jämförelse med indierna som verkar ha en betydligt mer tolerant inställning till sig själva och varandra (förutom i trafiken där de brutalt missbrukar sina tutor).

Detta var den första viktiga insikten jag vill ta med mig hem, dvs att inspireras av indierna då det gäller självtolerans. Den andra viktiga insikten landade i mig på en solig strand i Goa, dit vi åkte efter forskningskonferensen.

Efter bara ett par dagar med regelbunden yoga, regelbundna måltider och sömn hade 100 % av mina ADHD symptom försvunnit. Jag upplevde fullkomlig balans och förstod att det är min livsstil som drar igång symptomen, och att jag med rätt enkla medel kan åstadkomma stora förändringar i mig själv.

Det var inte semestern i sig som skapade min balans, utan de dagliga rutiner jag under två veckor givit mig själv i julklapp. Det behövs ingen kritvit strand för att äta varm mat och stänga av datorn tidigare på kvällen, men jag behövde tydligen åka till Indien för att hitta motivationen att prioritera mina rutiner.

Jag läste en mening ur Göran strandbok ”Deep Yoga” som sammanfattar det hela väldigt bra; Stress och njutning kommer alltid utifrån, frid kommer alltid inifrån.

Jag tänkte bära med mig min inre frid tillbaka till Sverige, oavsett hur många minusgrader det är och hur många mail som väntar i min inkorg.

Med min inre frid ska jag se till att allt fler arbetsplatser och skolor hittar till yoga och mindfulness. Med min inre frid tänkte jag ta ledigt en dag i veckan för att ”leka”.

Och med min inre frid tänkte jag ta dig, 2016, med storm!

Sara Emilionie

Inga kommentarer

Lämna en kommentar